Mina tankar

Mina tankar om sjukvården är ganska raka och klara. Visst är de allra flesta jättegulliga och omtänksamma och man får verkligen den vård man behöver (Nu har jag räknat bort vissa rötägg man har drabbats av då men...) men att behöva vänta ett år utan ett enda besked om när operationen ev ska bli av är inte godtagbart. Och då hör det till att jag redan väntat sedan förra operationen sept -04 på bättring och åtgärd, ettårsperioden är bara sedan jag tackat ja till den nya operationen. Och då har jag inte räknat med tiden från själva skadetillfället för då kommer vi upp i 4 år sammanlagt och det lite drygt tom.
Jag klagar absolut inte på personalen som verkligen försöker så gott de kan utan på hela systemet. Något är ju fel när folk får vänta så länge på åtgärder och det gäller absolut inte bara mig och min väntande operation. Långt ifrån!
På sjukhuset där min väntade operation skulle skett (har åberopat vårdgarantin nu så min op kan ske var som helst där de utför den typen av op) har de bl a stängt en op.sal på ortopeden för att spara pengar. Hur kan man göra det då när det finns folk som får vänta årsvis på operation? Läkarna ska istället, för att korta köerna, börja operera på kvällar och helger. Vad ger det för vård? Och hur länge orkar personalen att arbeta under sådana förhållanden?
Jag läste en artikel för ett tag sedan där det stod att läkare, särskilt de kvinnliga stod det faktiskt men det gällde alla, är de som oftast går i väggen nu för tiden. Är det underligt? Jag anser inte att det är det.
Systemet måste ändras och det nu. Och det för allas bästa, både för patienter, läkare, sköterskor och all annan inblandad personal i sjukvården. Detta innebär att så länge vi alla bara tyst godtar det som pågår så kommer det att fortsätta så som det är. Vi alla måste protestera så förändringar sker. För jag är övertygad om att alterenativ finns och kan arbetas fram för att kunna tas i bruk snabbt om så är.