Slynglar och slynor

Över tid förändras allting. Oftast till det bättre eller så säger man att det var bättre förr när förändrinarna inte är till belåtenhet. När det gäller kvinnosynen har intet förändrats dock. Visst har e hel del hänt, kvinnan har fått rösträtt, är inte fastkedjad vid hemmet, har egen vilja mm mm. Men synen på kvinnan och hennes skuld har inte ändrats det minsta.

I en avhandling av Kerstin Hamreby, Flickor och pojkar i den sociala barnavården- Föreställningar om kön och sociala problem under 1900-talet kan man tydligt se skillnaderna i synen på flickor och pojkars riskbeteenden.

I slutet av 1950-talet var sexuell vanart vanligaste kriteriet för flickors placering på ungdomsvårdsskolor. En anledning till detta kan vara "raggarparagrafen". "Genom raggarparagrafen erbjöds en möjlighet att med tvång ingripa utan att den enskilde hade gjort sig skyldig till något; ett exempel på hur man med lagens hjälp skaffade sig möjligheter att ingripa i förebyggande syfte. Tillägget gav nämligen myndigheterna möjlighet att ingripa framför allt mot flickor som befann sig i raggarmiljöer utan att flickorna hade gjort sig skyldiga till något som kunde anses som brottsligt", skriver Hamreby. Mao, tar man bort, omhändertar, de som ev. kan utsättas för sexuella övergrepp så sker övergreppen inte. Men pojken (raggaren)fick vara kvar i frihet, redo för nästa potentiella offer att våldta.

Man kan även se, enligt Hamreby, på betydelserna av slyngel och slyna vilket var vanliga beteckningar på ungdomar förr, för att inse skillnaden i synen på skuld vad det gäller exempelvis våldtäkter (här krävs förmåga att koppla och se samband).

(hämtat från svenska akademins ordlista)
Slyngel=ss. ned­sättande benämning på lat l. slö l. fräck l. oupp­fostrad mansperson (i pl. ngn gg äv. utan hän­seende till kön): lymmel, drummel o. d.; i sht förr äv. ss. nedsättande benämning på (okultiverad) person med låg samhällsställning: tölp l. grobian o. d.

Slyna: for­men slyna beror sannol. på anslutning till SLYNGEL sbst.¹,, l. sv. dial, slynga, flicka med dåliga seder (HOF DialVg. 262 (1772)), till SLYNGA v.,; med avs. på bet. jfr sv, dial. (Finl.) flånga, lättfärdig kvinnsperson, till flånga, flänga, löpa omkring. –lättfärdig kvinna, hora, prostituerad; äv. (o. numera företrädesvis) allmännare, ss. mer l. mindre nedsättande be­nämning på (lat l. slarvig l. ouppfostrad l. näs­vis) kvinna (särsk. ung kvinna l. halvvuxen flicka); äv. mer l. mindre bildl.
(De ogudaktiga) bo­ladhe med affgudhom såsom een slem sluna med en hoor­karl. GlJes. 57: 7

Vad har förändrats sedan detta? Inget! Fortfarande läggs ansvaret för en våldtäkt på flickan/kvinnan. Hur hon varit klädd, när oskulden förlorades, hur berusad hon var osv. Inte minst i rättsliga omständigheter får flickan/kvinnan stå till svars för sin bidragande del i det hela. Förkastligt! men mer än vanligt verkar det som i de kommentarer Rudolfsson fick på sin debattartikel på ABs nätupplaga.

Läs mer HÄR